 Upptakt  söndag 21 september 2014
Nyss hemkommen från ett kalas. Ett kalas som vi fick reda på igår eftermiddag vid 15 tiden. Ett jävla ståhej. Milt sagt.
Jag är såå trött på detta respektlösa, vi har ju ett eget liv, en egen planering och egna åtaganden. Men nej. Vi förväntas komma. Sura miner.
När vi anlände fick sambon sig en utskällning - för tydligen hade han minsann fått veta om att det ev. skulle bli kalas i fredags kväll. Vilket inte stämmer. Och som för övrigt är sent ändå! Anledningen till varför han fick utskällning var för att han påtalat att det var ganska sent att få informationen dagen innan. Det var liksom som att kliva in i ett irriterat och negativt hus. Kliva in i köket genom en mur av dåliga vibbar och mötas av dålig attityd. Tre kärringar som gaddat ihop sig och betedde sig som just kärringar.
Jag fick blängande blickar. Korta vassa tillsägelser. Av svårmor offcurse vem annars. Fick en ljuslykta av svårmor som tack för hjälpen för att jag passat hennes hund en vecka. Låter ju snällt. Men när hon slänger fram den och sätter ner den med en lite duns framför en på bordet, blänger och säger "du får den som tack för hjälpen". Jag svarar lika vasst "det hade du inte behövt" och hon blänger och säger "joho" och vänder på klacken och går därifrån. Då förstår man att det inte ligger en snällhet bakom.
När svårmor inte är närvarande i rummet så slappnar människor av. Pratar. Ler. Pratar med mig. Det bästa är att vi möts av sura miner när vi efter tre timmar ska åka hem. För man måste ju stanna och skita i alla andra planer som redan fanns.
Sambon har i varje fall kommit underfund med det hela. Han ville inte gå dit från första början. Nu har vi flera kalas och sammankomster framför oss också.. Jag har sagt att jag inte kommer att gå på fler. Sambon vill inte heller. Så kanske bojkottar vi helt enkelt september och oktobers släktträffar. Jag vet att jag gör det. Sambon tveksamt.
Men ärligt talat. Hur kan man förvänta sig att någon vill komma tillbaka?
Etiketter: Vardagskonturer
♥ ♥ ♥ untitledBEAUTY | It's complete randomness.
20:30 | back to top |
0 comments
<< Home
|
Upptakt söndag 21 september 2014
Nyss hemkommen från ett kalas. Ett kalas som vi fick reda på igår eftermiddag vid 15 tiden. Ett jävla ståhej. Milt sagt.
Jag är såå trött på detta respektlösa, vi har ju ett eget liv, en egen planering och egna åtaganden. Men nej. Vi förväntas komma. Sura miner.
När vi anlände fick sambon sig en utskällning - för tydligen hade han minsann fått veta om att det ev. skulle bli kalas i fredags kväll. Vilket inte stämmer. Och som för övrigt är sent ändå! Anledningen till varför han fick utskällning var för att han påtalat att det var ganska sent att få informationen dagen innan. Det var liksom som att kliva in i ett irriterat och negativt hus. Kliva in i köket genom en mur av dåliga vibbar och mötas av dålig attityd. Tre kärringar som gaddat ihop sig och betedde sig som just kärringar.
Jag fick blängande blickar. Korta vassa tillsägelser. Av svårmor offcurse vem annars. Fick en ljuslykta av svårmor som tack för hjälpen för att jag passat hennes hund en vecka. Låter ju snällt. Men när hon slänger fram den och sätter ner den med en lite duns framför en på bordet, blänger och säger "du får den som tack för hjälpen". Jag svarar lika vasst "det hade du inte behövt" och hon blänger och säger "joho" och vänder på klacken och går därifrån. Då förstår man att det inte ligger en snällhet bakom.
När svårmor inte är närvarande i rummet så slappnar människor av. Pratar. Ler. Pratar med mig. Det bästa är att vi möts av sura miner när vi efter tre timmar ska åka hem. För man måste ju stanna och skita i alla andra planer som redan fanns.
Sambon har i varje fall kommit underfund med det hela. Han ville inte gå dit från första början. Nu har vi flera kalas och sammankomster framför oss också.. Jag har sagt att jag inte kommer att gå på fler. Sambon vill inte heller. Så kanske bojkottar vi helt enkelt september och oktobers släktträffar. Jag vet att jag gör det. Sambon tveksamt.
Men ärligt talat. Hur kan man förvänta sig att någon vill komma tillbaka?
Etiketter: Vardagskonturer
20:30 | back to top
|
Skicka en kommentar