Dejliigt

| Bloggen | Om mig | Länkar |

Seperationsångest

fredag 13 juni 2014

Jag har börjat jobba och sambon har börjat sin pappaledighet.
Jag kan faktiskt inte säga att jag har någon direkt seperationsångest.
Jag frågar mig själv "Är det något fel på mig? Är jag en dålig mamma?"
Det verkar som om "alla" i omgivningen har svårt för att skiljas från sina bebisar, om det än bara gäller ett biobesök eller en klipptid hos frissan... mammorna vänder om hemåt, beger sig hem tidigare eller ringer stup i kvarten. Jag däremot spatserar till jobbet och tycker det är avkoppling. Vilotid. Sambon har nu snart dragit lasset av alla nätter den senaste veckan. Man märker att han tycker att det är jobbigt. Men främst märks det på honom. Humöret. Orken och att han vill gå och lägga sig TIDIGT. Jag kan inte låta bli att skratta lite för mig själv inombords. Inte åt honom utan med honom. Det här med ersättning och nappflaska är verkligen guld värt. Det allra bästa är att jag inte vaknar på nätterna. Innan har jag vaknat så fort grodan gett ifrån sig ett ljud. Nu de senaste tre nätterna vaknar jag inte ens. Snacka om att koppla bort ansvaret och helt enkelt tillåta sig själv att somna hårt och sova. Underbart såklart.

Etiketter: Lilla Grodan, Vardagskonturer