Dejliigt

| Bloggen | Om mig | Länkar |

Barnvakt

söndag 15 juni 2014

Idag var det första gången som vi lämnade bort grodan. Jag hade inga problem. Inte sambon heller. Däremot hade ett par vänner den där kända separationsångesten. Jag undrar om jag framstår som "dålig mamma"? Jag skämtar lite om det. För att inte verka alldeles känslokall. För ärligt. Jag menar det finns väl ingen förälder som skulle lämna bort sitt barn till någon vuxen individ som dem inte trodde skulle ta god hand om barnet? Jag vet ju att mor- och farföräldrarna kan ta god hand om mitt barn, därav blir jag inte orolig eller ångestfylld av situationen. Moderskänslor och den här moderliga uppförstorade överbeskyddande kärleken till sitt barn - det gäller att passa in i mönstret så att man inte framstår som onormal bland småbarnsmammorna. Lite så är det. Jag skämtar om att "det är så skönt, första lediga timmarna utan ansvaret och rollen som mamma men samtidigt oskönt". Det tycker jag är en ganska neutral förmedlad inställning.
Efter våra egen-timmar så kom vi hem till en glad barnvakt och en glad liten groda. Fullt ös medvetslös hade det varit. Med andra ord, lek, mat och sovande. Precis som det brukar vara. Ingenting konstigt alls. Men jag måste erkänna att jag också insåg att saknat henne mycket.

Etiketter: Lilla Grodan