Äventyret

torsdag 29 maj 2014

Startar morgonen lite tidigare än vanligt. Grodan blir sedan trött och sover nu igen. Jag har börjat packa. Äventyret börjar verkligen lida mot sitt slut.
Hem. Det bär av hemåt.
Samtidigt som det ska bli skönt och kul så är det tråkigt.
Jag vill inte lägga mer energi på sambons släkt. Och det kommer gå åt mycket energi första veckorna åt dehär människorna. Jag har också en känsla av att svärföräldrarna kommer vara ganska "klängiga". Definitionen klängiga menar jag med: ringa varje dag till sambon, komma över oväntade, vilja att sambon o grodan ska komma över till dem, bli sura om dem inte kommer över, lägga sig i våra planer på att göra om trädgård och hus, bli sura om vi inte gör som dem tycker med trädgård och hus, sitta och ösa skit om ditt och datt och beklaga sig om hur synd det är om dem, bli sura om man inte håller med, bli sura i diskussioner om dem inte får rätt eller helt enkelt pika/läxa upp en som följd, lägga sig i all sommarplanering, bli sura om dem inte är inkluderade i all sommarplanering, vilja att vi ska rätta oss efter deras sommarplanering och schema, bli sura om man inte släpper allt man håller på med direkt för att följa deras schema. Ja också vidare... Det är ohållbart. Jag förstår inte hur vuxna människor låter sina föräldrar hålla på på detta sätt?! Curlande vuxna barn till sina föräldrar.
Jag våndas över att tänka på första mötet med dem. Fy fan. Antingen kommer dem vara så jävla övertrevliga så det är äckligt eller så kommer antingen svårmor eller båda två ha en dålig attityd mot mig direkt eller efter en stund. Dem kommer inte förstå att det är dem som gör fel, eller att det är fel att läxa upp någon om vad man ska och inte ska göra i sitt egna hus exempelvis tapetsera med vilken tapet och inte... Sånna saker lägger dem sig i och tror att dem har rätt att inte bara lägga sig i utan även har rätt att bestämma. Jag bara förväntar mig pekpinnar om lilla grodan om ditt och datt. Men dem kommer möta en annan form från mig nu, sambon har gett mig tillåtelse att inte bara svälja och låta dem göra som dem alltid har gjort.

Etiketter: Vardagskonturer, Äventyr

♥ ♥ ♥ untitledBEAUTY | It's complete randomness.

09:31 | back to top | 0 comments

Comments:

Skicka en kommentar

<< Home

Äventyret

torsdag 29 maj 2014

Startar morgonen lite tidigare än vanligt. Grodan blir sedan trött och sover nu igen. Jag har börjat packa. Äventyret börjar verkligen lida mot sitt slut.
Hem. Det bär av hemåt.
Samtidigt som det ska bli skönt och kul så är det tråkigt.
Jag vill inte lägga mer energi på sambons släkt. Och det kommer gå åt mycket energi första veckorna åt dehär människorna. Jag har också en känsla av att svärföräldrarna kommer vara ganska "klängiga". Definitionen klängiga menar jag med: ringa varje dag till sambon, komma över oväntade, vilja att sambon o grodan ska komma över till dem, bli sura om dem inte kommer över, lägga sig i våra planer på att göra om trädgård och hus, bli sura om vi inte gör som dem tycker med trädgård och hus, sitta och ösa skit om ditt och datt och beklaga sig om hur synd det är om dem, bli sura om man inte håller med, bli sura i diskussioner om dem inte får rätt eller helt enkelt pika/läxa upp en som följd, lägga sig i all sommarplanering, bli sura om dem inte är inkluderade i all sommarplanering, vilja att vi ska rätta oss efter deras sommarplanering och schema, bli sura om man inte släpper allt man håller på med direkt för att följa deras schema. Ja också vidare... Det är ohållbart. Jag förstår inte hur vuxna människor låter sina föräldrar hålla på på detta sätt?! Curlande vuxna barn till sina föräldrar.
Jag våndas över att tänka på första mötet med dem. Fy fan. Antingen kommer dem vara så jävla övertrevliga så det är äckligt eller så kommer antingen svårmor eller båda två ha en dålig attityd mot mig direkt eller efter en stund. Dem kommer inte förstå att det är dem som gör fel, eller att det är fel att läxa upp någon om vad man ska och inte ska göra i sitt egna hus exempelvis tapetsera med vilken tapet och inte... Sånna saker lägger dem sig i och tror att dem har rätt att inte bara lägga sig i utan även har rätt att bestämma. Jag bara förväntar mig pekpinnar om lilla grodan om ditt och datt. Men dem kommer möta en annan form från mig nu, sambon har gett mig tillåtelse att inte bara svälja och låta dem göra som dem alltid har gjort.

Etiketter: Vardagskonturer, Äventyr

09:31 | back to top