 Neverendingstory...  tisdag 1 april 2014
Så nu är det ruljans igen. På svårföräldrarna. Det vänder sig i magen. Ett magknip och en stressnivå eller ett par uppåt.
Jag är så trött på dem. Dem har inte ändrat sig. Inte det minsta.
Återigen har jag fått sätta ner foten. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar. Den här gången skulle jag återigen anpassa mig och mitt liv helt efter deras schema. Enligt dem. Fastän jag påtalade att det är omöjligt denna korta visit. Jag har mitt egna som går före dem. Vilket dem inte kan acceptera.
Två gånger på en helg har svårfar bara dykt upp i mitt hus utan någon förvarning. Första gången var jag hemma. Jag sa noggrant till honom två gånger ring innan du/ni kommer om ni kommer jag är förmodligen inte hemma. Han säger då att han inte kommer ringa utan bara dyka upp isf. Och det bästa av allt! Gå in eftersom att han har en nyckel om vi inte är hemma! Är inte det höjden av respektlöshet?! Jag menar när jag ber/säger till honom. Sen var jag inte hemma och nu suras och surras det om det. Jag svarade inte när dem ringde när dem var i huset vid 18, eftersom jag inte kunde ta samtalet. Och det jag inte förstår - hur kan dem bara ta för givet att jag vill spendera en lördagskväll med dem? Utan att ens fråga om det skulle gå bra om dem kom förbi? Det är det här "ta för givet", "påträngande", "klampa in" och "skita i vad man säger sättet" som gör att jag blir förbannad.
Etiketter: Vardagskonturer
♥ ♥ ♥ untitledBEAUTY | It's complete randomness.
16:55 | back to top |
0 comments
<< Home
|
Neverendingstory... tisdag 1 april 2014
Så nu är det ruljans igen. På svårföräldrarna. Det vänder sig i magen. Ett magknip och en stressnivå eller ett par uppåt.
Jag är så trött på dem. Dem har inte ändrat sig. Inte det minsta.
Återigen har jag fått sätta ner foten. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar. Den här gången skulle jag återigen anpassa mig och mitt liv helt efter deras schema. Enligt dem. Fastän jag påtalade att det är omöjligt denna korta visit. Jag har mitt egna som går före dem. Vilket dem inte kan acceptera.
Två gånger på en helg har svårfar bara dykt upp i mitt hus utan någon förvarning. Första gången var jag hemma. Jag sa noggrant till honom två gånger ring innan du/ni kommer om ni kommer jag är förmodligen inte hemma. Han säger då att han inte kommer ringa utan bara dyka upp isf. Och det bästa av allt! Gå in eftersom att han har en nyckel om vi inte är hemma! Är inte det höjden av respektlöshet?! Jag menar när jag ber/säger till honom. Sen var jag inte hemma och nu suras och surras det om det. Jag svarade inte när dem ringde när dem var i huset vid 18, eftersom jag inte kunde ta samtalet. Och det jag inte förstår - hur kan dem bara ta för givet att jag vill spendera en lördagskväll med dem? Utan att ens fråga om det skulle gå bra om dem kom förbi? Det är det här "ta för givet", "påträngande", "klampa in" och "skita i vad man säger sättet" som gör att jag blir förbannad.
Etiketter: Vardagskonturer
16:55 | back to top
|
Skicka en kommentar