Dejliigt

| Bloggen | Om mig | Länkar |

Hormonerna sprutar

torsdag 10 april 2014

Hittade detta som utkast, har kanske aldrig blivit publicerat? Detta är nog sedan i sept eller okt.

Just nu har det varit ett par dagar av sprutande hormoner. Dem fullkomligt sprutar ut ur öronen på mig. Jag är så jävla arg och irriterad. På svårmor. Skvaller-och-skitsnacks-drottningen.
Hon springer runt och snackar skit om mina pälsklädda monster, med hela min sambos släkt. Om att hon är orolig över hur det ska gå med barnet och monsterna. För det första förstår jag inte varför hon fått denna oro? För det andra varför inte ta det direkt med mig? För det tredje tycker jag för tusende gången att hon ska sluta lägga sig i?

Och ja ni kan ju tänka er själva hur kärringen sitter och pratar bakom min rygg, men även bakom sambons rygg. Det är ju inte en person hon pratar med utan med alla, precis alla. Och "alla" personer börjar nu prata om den här oron med mig som hon nu har triggat igång hos alla. I fredags, i lördags och igårkväll fick jag sitta och försvara mig själv och mina monster. Jag personligen frågade svärmor öga mot öga i söndags om hon pratat om mina monster. Ni vet den överdrivna och förvånade reaktionen "Nääähhe?! Det har jag inte gjort?" - "Ja ellerhur?!". Jag orkade inte ta det vidare. Jävla falska kärring.

Min sambo tycker det räcker med att han sagt till henne en gång att han vet att alla snackar skit om våra monster. Observera sa inte att han visste att det var hon som startat det, snackat bakom ryggen och ja... jag vet inte vad hon vill ha ut av detta? Jag har sån jävla god lust att säga åt henne på skarpen och äntligen be henne att fara flyga för allt hon gjort mot mig. Men tycker liksom inte att det är jag som ska göra det? Utan min sambo? Typ att hon ska be mig om ursäkt åtminstone.

Etiketter: Filosoferande, Graviditeten, Vardagskonturer