Dejliigt

| Bloggen | Om mig | Länkar |

Nu är kaoset här

måndag 30 december 2013

Häromdagen hade jag och sambon ett snack med svårmor och svärfar.
Herregud! Svårmor betedde sig som jag vet inte vad. Helt otrolig var hon.
Efter att vi hört samtalet när telefonen inte blev pålagd efter ett telefonsamtal så kunde vi ju konstatera att svårmor pekade ut mig som en syndabock. Sen kom det också från annat håll att jag tydligen ska "styra sambon" att svårmor och svärfar inte "känner igen sambon längre, och att det är X (mig) det kommer från".

Julaftonsfirande var inte roligt. Svårmor blängde, gav vassa kommentarer och ignorerade. Inte speciellt förvånande iofs. Men jag kände nu får det banne mig vara nog. Så när dem kom hit så tog vi snacket. Jag sa "Jag orkar inte med det här knusslet längre!" Svårmor grät, det var SÅÅ SYND OM HENNE för sambon hade varit SÅÅ DUM MOT HENNE i ett halvår. Det var helt sjukt. När jag konfronterade henne och svärfar, förnekade dem först tills jag och sambo uttryckligen sa att VI VET DETTA. Men det var inget med det mer än "VI PRATAR JU!" Ingen förklaring, inget förlåt, ingen ursäkt, inget det var fel eller inget så tycker vi att det är-snack. Nej det var inte värt att prata med mig tydligen och reda ut något. Svårmor var bara riktigt otrevlig mot mig. Och jag blev mer och mer förbannad. Jag läxade upp svårmor ganska mycket. Likaså svärfar som spelade dum och jag har inte sagt något och vet ingenting. Jag sa uttryckligen att dem var falska och oärliga och det dem håller på med ställer jag inte upp på. "Detta var droppen". Jag tar inte att dem baktalar mig och pratar om mig med folk. Men det verkade dem inte tycka att det var något fel med. Ungefär som om det är så man gör i deras vardag. Pratar skit om folk och sedan sprider skiten till annat folk, dvs. vidare inom släkten.
Däremot grät svårmor och ärligt talat fjantade sig rejält mot sambon HELA TIDEN. Herregud vilken kvinna. Jag sa åt henne att vi är vuxna människor. Jag är vuxen - du är vuxen. Hon sökte kontakt med sambon hela tiden i stil med "håll med mig" - "det är du och jag mot henne". Hon hade hittade på så mycket osanna saker. Det var helt otroligt. Så mycket hon hade vridit ihop själv att det var så synd om henne som sambon ska ha sagt till henne att hon gjorde fel och varit så dum.
Jag vill inte ha med dem två att göra igen. När dem gick bad dem om "ursäkt" = så jävla dåligt att det inte ens räknas som en ursäkt. Svärfar gav mig en blick med blandningen av "du ska inte komma här och läxa upp mig flicka lilla"-blick och "hämden är ljuv"-blick. (nästan otäckt) och skrattade samtidigt som han sa "ja du får säga till nästa gång när någonting är fel". Svårmor "ja jag får be om ursäkt om jag har gjort någonting fel". Och sedan det bästa av allt!!! "Ring om du behöver hjälp med lilla grodan nu när X (sambon) är borta". Jag sa ingenting till någon av dem. Log inte. Höll en stenmin. Bet mig i tungan för att inte säga. "Det kommer inte behövas, vi kommer ändå inte ses något mer" och "Om jag behöver hjälp ringer jag först till grodans mormor, jag ringer förmodligen dig sist av alla om det verkligen är kris".

Sambon har nu förstått äntligen. Att hans föräldrar, dvs. mest hans mamma, inte är riktigt redig. "Mamma var inte det minsta intresserad av att lyssna eller lösa någonting med dig". "Det verkade som om dem inte tycker om dig". ÄNTLIGEN! Äntligen visade hon sitt rätta jag. "Jag förstår om du inte vill träffa dem något mer.."

Så nej. Nu är det slut med det. Jag kommer inte befinnar mig på samma ställe som dem. Inte mer än nödvändigt. Så som dop och sådana sammankomster, kalas hemma hos oss helvete heller, det får bli två olika kalas! Ni vet man rensar bort energitjuvar. Rensar bort falska och oärliga människor. Rensar bort personer som ger magont och huvudvärk. Rensar bort svårmor och svärfar. Äntligen.

Etiketter: Vardagskonturer