Kropp och knopp

torsdag 5 december 2013

Alla snackar om att graviditeten inte var någonting i jämförelse med efter en förlossning. Jag håller inte alls med.
Jag har världens bästa bebis, lilla grodan, i varje fall är hon oerhört snäll hittills. Sover mycket - gråter och skriker lite. Det gör ju mycket.

Men jag sover jättebra! Mycket mer och bättre än när jag var gravid.
Jag har i stort sett inte ont sen efter förlossningen mellan benen, fjärde dagen kändes det bra.
Foglossningen finns fortfarande där, men verkligen inte i närheten av hur det var under graviditeten. Jag känner mig fri och som om jag kunnat börja leva igen. Det gör ont efter ett tag att sitta ned, ichias i rumpan och öm i fogarna mellan benen. Bära kan jag inte göra och gå sex kilometer var max avståndet för fogarna och rygg.
Jag är inte hungrig som innan. Jag äter tre mål om dagen och mindre portioner. Magen har kommit igång igen. Jag kan äta vad jag vill igen. Jag har fått tillbaka smaklökarna igen. Jag är sugen på nyttig mat kroppen skriker efter det.
Jag känner att jag börjar bli jag igen. Och det känns fantastiskt. Jag tror att jag kommer slippa den berömda depressionen, känns som om jag hade nog av det under graviditeten. Nu lever jag igen. Lever tillsammans med lilla grodan och bästa sambon och pappan.

Etiketter: Graviditeten, Lilla Grodan, Vardagskonturer

♥ ♥ ♥ untitledBEAUTY | It's complete randomness.

12:23 | back to top | 0 comments

Comments:

Skicka en kommentar

<< Home

Kropp och knopp

torsdag 5 december 2013

Alla snackar om att graviditeten inte var någonting i jämförelse med efter en förlossning. Jag håller inte alls med.
Jag har världens bästa bebis, lilla grodan, i varje fall är hon oerhört snäll hittills. Sover mycket - gråter och skriker lite. Det gör ju mycket.

Men jag sover jättebra! Mycket mer och bättre än när jag var gravid.
Jag har i stort sett inte ont sen efter förlossningen mellan benen, fjärde dagen kändes det bra.
Foglossningen finns fortfarande där, men verkligen inte i närheten av hur det var under graviditeten. Jag känner mig fri och som om jag kunnat börja leva igen. Det gör ont efter ett tag att sitta ned, ichias i rumpan och öm i fogarna mellan benen. Bära kan jag inte göra och gå sex kilometer var max avståndet för fogarna och rygg.
Jag är inte hungrig som innan. Jag äter tre mål om dagen och mindre portioner. Magen har kommit igång igen. Jag kan äta vad jag vill igen. Jag har fått tillbaka smaklökarna igen. Jag är sugen på nyttig mat kroppen skriker efter det.
Jag känner att jag börjar bli jag igen. Och det känns fantastiskt. Jag tror att jag kommer slippa den berömda depressionen, känns som om jag hade nog av det under graviditeten. Nu lever jag igen. Lever tillsammans med lilla grodan och bästa sambon och pappan.

Etiketter: Graviditeten, Lilla Grodan, Vardagskonturer

12:23 | back to top