Dejliigt

| Bloggen | Om mig | Länkar |

Bomben är släppt

torsdag 12 december 2013

Sambon talade i förra veckan om för svårmor att vi inte kommer fira julafton med dem utan att vi kommer vara hos min familj iår, precis som överenskommelsen var förra året när vi var hos dem. Hon började med att vara ledsen och besviken. Berättade att inga av hennes barnbarn kommer vara hos dem iår, vilket är första året någonsin. Som sambon själv uttryckte det "hennes taktik var att vara ledsen". Sedan började hon med "kan vi inte vara allihopa hos er?", och förstod inte riktigt svaret, "vi orkar inte detta året med en nyfödd och hålla i julen". Sedan ville hon veta exakt tid för när vi skulle vara hos min familj, i stort sett när vi ska dit och när vi ska hem, så att vi ska kunna komma till dem antingen före eller efter. Jag sa nej, "här ska vi inte passa några tider iår igen".
Så hände det i lördags. Lördagen den sjunde december tvåtusentretton. Sambon pratade med henne på telefon, meddelade att vi inte kommer till dem, skulle vi hinna med att göra det så blir det en bonus. Hon var inte nöjd med svaret men sa ingenting mer än tjatade lite och sambon förklarade för henne att vi ska ju ses för tidigt julaftonsfirande dagen innan allihopa det räcker och hon får träffa honom och barnbarnet. När dem skulle lägga på lägger varken sambon eller svårmor på luren. Han hör efter ett tag att "någon pratar" tar upp telefonen och hör ett intressant samtal mellan svårmor och svärfar.

"X verkar ju inte speciellt intresserad av att träffa oss!" - jag fick skiten för att vi inte kommer fira julafton hos henne.
"X var ju så dum mot samons syster, släppte inte ens in henne!" - jag låg och sov höggravid efter en dag när jag rensat ut kartonger och städat och typ höll på att dö av foglossning. Så ringer sambons syster på dörren oanmäld, bara det att ringklockan inte fungerar så jag hör inte detta så klart!
"X var så dum som inte lät sambons syster komma och träffa lilla grodan för att hennes barn varit förkylda!" -jag fick skiten för att vi inte ville ha hit baciller och virus när lilla grodan var en vecka gammal.

Sen var jag och sambon dumma som inte kunde säga om vi skulle komma till dem på julafton eller inte för nu visste hon inte hur mycket mat hon skulle köpa. SAY WHAT?!

Svärfar sa "det är bara att hålla en god min!" - så dem ska hålla en god min emot mig. Trevligt!

Jag har sagt att jag inte kommer träffa dessa människor förrän min sambo har satt ner foten och ifrågasatt deras syndabocksutpekande. Vilket lika gärna och förmodligen kommer ta en livstid.

Etiketter: Vardagskonturer