Dejliigt

| Bloggen | Om mig | Länkar |

När föräldrar bråkar

måndag 18 november 2013

Igår fick jag höra en sorglig historia återigen. Nämligen när föräldrar bråkar framför sina barn. När föräldrar inte har vett nog att hålla barnen utanför är obeskrivligt korkat. Föräldrarna mår inte bra. Barnen mår defenitivt inte bra. Hela familjen mår inte bra.
Igår fick jag höra hur ett av barnen låste in sig på toaletten, storgrät och ville inte komma ut som en reaktion på när "föräldrarna hade haft lite krig" som det äldsta barnet uttryckte det. Det minsta barnet låg i sängen och storgrät på sitt rum ensam. Det äldsta barnet ringde efter hjälp till andra vuxna att komma dit, medan föräldrarna helt hade tappat det. Det är inte första gången det "handlar om lite krig" i familjen.

Jag har själv vuxit upp med föräldrar som bråkat. Framför oss barn, men som innan det urartade stängde in sig så vi barn "bara hörde inte såg". Skrämmande och vi barn skyddade och tröstade den av föräldrarna som var i underläge efteråt. Men det var inte på tal om att vi tog på oss skulden för deras bråk eller kände oss ansvariga, det var mellan de vuxna och vi barn stod utanför.

Jag har lovat mig själv att mitt kommande barn och eventuellt fler kommande barn aldrig ska se mamma och pappa bråka. ALDRIG. Står det inför en skilsmässa så ska barnen aldrig ha misstänkt någonting. Jag vill att mina barn ska känna att dem har en trygg punkt, ett harmoniskt och balanserat hem och att dem inte lär sig vad "mamma och pappa bråkar" innebär. Helt enkelt i vårt hem är man trevlig, artig och respekterar alla oavsett om man är arg eller ovänner.

Etiketter: Filosoferande, Vardagskonturer