Dejliigt

| Bloggen | Om mig | Länkar |

Mammakroppen

tisdag 5 november 2013

Jag har upplevt det jag inte ville uppleva. Jag har stått i badrummet i ett mindre smickrande ljus. Jag drog in magen allt vad jag kunde, ok det blev inte så jättestor skillnad, och föste ihop huden under naveln.. Där bristningarna sitter. Det var ingen vacker syn. Helst en syn ingen ska få se. På ett ungefär så. Det var min reaktion. Jag kommer ha en degig, randig och påshängande hud under naveln. Hej bukplastikoperation! Jag undrar så hur brösten kommer bli. Min rumpa och mina lår.
Ångest. Ångesten kom smygandes. Ångesten är ett faktum. Ångesten över kroppen kommer bo kvar länge. För jag kommer ha en mammakropp. Kanske kommer jag inte bry mig senare? Eller kommer jag? Jo förmodligen. Det kunde dock varit värre. Jag har det koncentrerat till ett område. Inte på sidorna eller över naveln. Men det känns lite vemodigt. Jag har alltid haft "snygg" mage och fått snygg mage efter att jag deffat ner mig lite kilon. Den tiden är nu förbi. Ingen banting eller träning kommer någonsin fixa min hud.
Jag undrar så hur alla ni, vars bloggar jag följer som nu har fått era underverk, hur ser era kroppar ut? Många kan ju ha fina kläder och magarna ser platta ut på bilderna. Vissa skriver om bristningar, men inte hur en mammakropp ser ut?

Etiketter: Graviditeten, Vardagskonturer