Dejliigt

| Bloggen | Om mig | Länkar |

Jag är redo

onsdag 6 november 2013

Igår tog jag och sambon oss en välförtjänt myskväll. Jag blev bjuden på god mat. Jag tände en brasa i kaminen. Sambon tog sig en drink. Jag tog mig en kopp hallonbladste. Sedan hade vi ett djupt samtal.
Det var skönt. Jag har ju tidigare skrivit om sambons släkt. Skrivit om att sambon inte förstått graviditeten. Skrivit om mina orosmoment inför framtiden gällande svårmor.

Vi pratade ut. Sambon är nu "redo för att bli pappa när som helst." Vilket känns fruktansvärt skönt. Han är helt inställd på att dela på föräldrarskapet. När han kommer hem från jobbet om kvällarna ska han avlasta mig och likaså på helgerna.
Han sa också att om relationen med svårmor skulle urarta så "kommer hon inte få träffa sitt barnbarn." Han står helt och hållet på min sida. Han ser och märker hur hon beter sig mot mig. Jag tror faktiskt att han börjat komma till en punkt där en frigörelse kan vara möjlig. Han har börjat inse detta med att han nu kommer ha en egen familj. Hans föräldrar är inte medlemmar i denhär familjen, de är farmor och farfar, hans föräldrar, men han kommer ha en egen familj nu där dem räknas som farmor och farfar. Detta kommer bli den stora problematiken för svårmor och svärfar. Dem ser sina barn och barnbarn som deras familj där dem bestämmer. Utomstående, jag och partners, tillhör inte. Det är fruktansvärt jobbigt att leva upp till förväntningar, bli utfryst, ignorerad och kontrollerad. Allt för att man råkar älska någon och vill leva med honom. Första testet blir julafton iår.
Det här blev väldigt djupt. Kanske kan mina tankar och erfarenheter hjälpa någon annan stackare som har en svårmor.

Etiketter: Filosoferande, Vardagskonturer