Dejliigt

| Bloggen | Om mig | Länkar |

En liten

fredag 1 november 2013

Jag tycker det är så fantastiskt overkligt fortfarande att vi ska bli föräldrar! Min barndomsvän, en kille som fick barn relativt tidigt sett, mer eller mindre direkt efter gymnasiet med en yngre flickvän. Förklarade känslan som uppstod på bb - "Ska vi ta med den där? Ska vi ta med den där lilla saken hem nu? Verkligen?"
Frågan är om vi kommer känna likadant eller att det kommer kännas som en självklarhet? Att liten alltid har varit hos oss?

Jag funderar inte så mycket över könet, även fast det hade varit väldigt praktiskt att veta i förväg. Till exempel hade jag kunnat köpa 3-4 klänningar på Ullared för 10 riksdaler stycket i så fall ;) Jag funderar inte heller så mycket på namn längre, vi har det ganska utstakat känns det som. Jag funderar inte heller på att få iordning i litens rum eller förbereda mer (mer än att sy de där bäddseten).

Jag har funderingar kring hur liten ser ut och personlighet! Om liten kommer likna mig eller sambon mest? Eller båda två? Eller kanske ingen av oss utan någon annan genkoppling tillbaka i släkten? Om liten kommer få mina kroppsliga gener eller sambons? Om liten kommer vara en stillsam bebis eller en riktig vilde? Om liten kommer vara nyfiken på allt och alla, en väldigt social bebis, eller en blyg bebis? Om liten kommer vara lik mig eller sambon till sättet?

Ja.. det är inte riktigt greppbart ännu :)

Etiketter: Filosoferande, Vardagskonturer