Dejliigt

| Bloggen | Om mig | Länkar |

Om vikt(iga) saker

onsdag 2 oktober 2013

Jag har ju som sagt gått upp 21kg än så länge under graviditeten. Helt sjukt.
Och jag längtar så mycket efter att kunna motionera bort detta överflödiga fläsk. Jag väger 98kg. Helt sanslöst otroligt. Samtidigt förstår jag inte det riktigt. För jag tycker faktiskt själv inte att jag ser ut att väga typ 100kg minus 2kg. Jag hade lite hull sedan tidigare som av förståerliga skäl smygit sig på under ett års tid, vilket jag inte vill gå in på vad-hur-varför. Testa sedan att tvärt sluta snusa och ändra ämnesomsättningen, + vara gravid så vips har vi 21kg tydligen.
Jag ser stor ut, men inte så pass stor ut att jag kan tänkas väga hundra pannor? Jag har fått en helt annan uppfattning om detta med hundra kilo måste jag säga. I vilket fall.. jag har 40kg att gå ned på lång sikt. Dock kommenterar folk att mina armar och ansikte att dem/det ser smalt ut. Jag tror också att magen vuxit ikapp kroppen mer nu än innan, brösten sa ju bara pang och likaså kilona i början av graviditeten. Börjar med att gå ned allt jag gått upp under graviditeten så fort som möjligt efter jul och nyår på allvar. Sedan kommer restrerande kilon av sig självt därefter.
Jag följer endel gravidbloggar. Vissa har nu fått sina bebisar och magarna ser ut som innan en vecka efter förlossningen, eller ja med kläder på i varje fall! En bekant till mig klagade över att hennes rumpa var lite större än innan graviditeten 1 mån efter förlossningen, då hade hon 6 gravidkilon kvar och hennes älsklingsjeans passade inte. Ett i-landsproblem egentligen... En lite tjockare röv och lite slappare kropp...
För min del handlar det om att jag inte vill ha ett BMI som skriker fetma. Även om jag inte litar på BMI måttet utan tycker att det är ganska missvisande beroende på vilken kropp man sitter inne med. Jag vill kunna röra på mig utan att dra på mig skador pga. tyngden. Jag vill vara nöjd med min kropp och inte skämmas. Jag vill kunna leka och hänga med mitt barn. Det känns inte så långt borta på något konstigt sätt. Men så har jag inte heller riktigt "förstått" min vikt. Det är svårt att föreställa sig vilka atletiska färdigheter jag egentligen ligger inne med när man ser mig idag, eller var jag kommer ifrån idrottsmässigt. Mitt mål är att bli fri från foglossningen snabbt. Bygga upp kroppen sakta med säkert och gå en jädra mässa långpromenader så fort snön är borta. I värsta fall om det blir en utdragen vinter som förra året får jag väl skaffa mig en motionscykel. För det är väl vad jag kan täkna mig till nu, tant.

Etiketter: Graviditeten, Vardagskonturer