Dejliigt

| Bloggen | Om mig | Länkar |

Om vikt

onsdag 30 oktober 2013

När jag ändå är igång så kan jag väl ta och skriva om den andra grejen som jag tyckt varit väldigt jobbig under graviditeten. Viktökning.
Jag väger idag 23 kilon mer än innan graviditeten. Förmodligen mer eftersom det var några veckor sedan vägningen. Jag upplever att det är först nu som kvinnor, i samma tillstånd och i ungefärlig samma graviditetsstadie har kommit "ifatt" mig kilomässigt. Jag gick upp mycket i början och mindre nu i slutet.
Förutom att jag själv tycker det är sjukt jobbigt med extrakilon, fläsk, bristningar, för små kläder, inte känna igen sig själv i spegeln också vidare. Så har min sambo också reagerat. Han är inte alls bekväm med mitt större jag. Omgivningen i stort har också reagerat. Vissa väldigt ärliga andra mindre ärliga. Att kroppsideal är en stor grej i samhället är det väl ingen som inte märkt av? Sen finns det dem i omgivningen som resonerar att enda gången det är ok att gå upp i vikt för en kvinna är under graviditeten. Jag har helt enkelt stött på en blandad kompott.
Senast i helgen kommenterade min sambos farmor min kropp återigen. För det första så såg jag smalare ut. Ja jag såg smalare ut, jag hade "klätt upp mig smalt" medvetet, kul att det funkade. Hon sa att "magen såg bättre ut" (?!) och att innan så såg jag så konstig ut uppevid. "Vid axlarna och brösten liksom ja hela överkroppen, du såg såå stoor ut! Såg jättekonstigt ut!"
Ja vad säger man? Tack? Nickar och ler? Jag som har en axelbredd som en karl, faktiskt det har jag som en nätt 60kilos tjej, inte speciellt kvinnliga axlar med andra ord. Och sedan har gått från C-kupa till E/G-kupa. Och gått upp 23 kilon som givetvis även satt sig på armar, axlar och rygg etc. dvs. spridit ut sig över hela kroppen. Ja tro fan att jag ser större ut på överkroppen. Men måste man kommentera och säga sådana saker för det? Är det ok att göra detta för att kroppsidealet är något annat och att jag sticker ut så mycket från normen? RUBB IT IN LIKSOM. För det första är jag själv givetvis jävligt medveten, och jävligt medveten om att omgivningen och är medveten. För det andra mår jag själv inte bra av det, och mår inte bättre av att någon annan trycker ner mig för att hon/han själv ska må bättre i jämförande syfte eller vad det nu handlar om?
Det jag nu verkligen vill göra är att banta, visa henne och faktiskt ge igen. Man säger inte en sån sak till en typ höggravid kvinna i min verklighet.

Etiketter: Graviditeten