Dejliigt

| Bloggen | Om mig | Länkar |

Om människor

fredag 25 oktober 2013

Jag läste en gravidblogg i början på sommaren, där det fanns ett klockrent inlägg om "nyfikna jävlar". Jag kommer inte ihåg i vilken blogg tyvärr, men vederbörande hade BF någongång i somras och hade således gått igenom olika stadier som jag nu börjar känna av själv.

Inlägget handlade som sagt om "nyfikna jävlar". Människor som i början av graviditeten engagerar sig, för att sedan försvinna och inte höra av sig till att mot slutet helt plötsligt dyka upp igen. Nyfikna jävlar. Det är spännande i början och man är populär, det är en stor nyhet. Tråkigt i mitten, man blir inte medbjuden, folk slutar höra av sig och man förstår vem som är en vän. Sedan är det spännande i slutet igen, nu kommer snart bebisen och man är populär igen. Ungefär så handlade inlägget om ämnet. De nyfikna jävlarna är de som dyker upp igen, som inte brytt sig alls under en väldigt lång tid.

Nu är jag lite äldre än den här mamman. Så jag har redan rensat och valt bort personer och vänner i mitt liv innan graviditeten. Men jag kan i mycket ändå känna igen mig om de nyfikna jävlarna. Tyvärr känns det som om mina svärföräldrar är de nyfikna jävlarna. Svärmor har inte frågat en enda gång hur jag mår eller hur det är med mig. Hon gjorde klart för mig genom sitt beteende senast för två veckor sedan att hon enbart är intresserad av liten, hennes kommande barnbarn, med frågan: "har alla testerna och kontrollerna varit bra nu i graviditeten?" - "Ja allting har sett bra ut, normala värden och sådär enligt BM, men jag har väldigt lågt på järnet." - Svärmor snäser till svar "Ja men så är det ju alltid med järnet, men den lille mår bra då?!" - Ungefär som "jag frågade faktiskt inte hur du mådde eller om dig".
Ja det är ju bättre det att hon bryr sig om liten nu, än som innan när hon inte har brytt sig alls. Varken jag eller sambon upplevde att svärmor blev glad vid beskedet om graviditeten, efter beskedet eller under hela graviditeten i stort. Det är ju inte för inte att man tänker att det är en själv hon ogillar, eftersom hon höjer sambon till skyarna - hennes lilla pojk!
Man märker vilka människor som bryr sig, på ett genuint sätt. Frågar direkt hur det är med en själv, inte bara hur magen mår. Frågar sambon när jag inte är närvarande hur jag mår, istället för hur det känns o bli pappa. Det är många människor jag känner jag kan rensa bort i tanken, människor jag inte kommer bry mig om på ett genuint sätt längre. Svärmor är verkligen en av dem. Likaså svärfar, som tyvärr blir mycket påverkad av svärmor, när vi träffade honom i somras efter ett litet längre tag sa han medan han kramade om sambon "Åh jag ska ge dig en kram, jag har saknat min son!" och klappade mig på magen och frågade mig "och jag hoppas att mitt barnbarn har det bra". Sedan ingenting mer till mig, "hur mår du, kul att se dig eller hej och välkommen".
Nu har ju svärföräldrarna dykt upp igen, såklart, nu börjar det närma sig. Men dem visar fortfarande inte något genuint intresse, eller intresse alls för den delen, för mig. Det är till och med så uppenbart så att min sambo lägger märker till detta och påtalar detta för mig. Annars är man ju gärna ganska blind och inte objektiv när det gäller familjerelationer.

Nyfikna jävlar klarar man sig utan.

Etiketter: Graviditeten, Vardagskonturer