Dejliigt

| Bloggen | Om mig | Länkar |

Sparkar & studier

torsdag 19 september 2013

Kanske var det en engångsföreteelse härom natten. Inatt har somnade jag vid 21:30 och vaknade 05:30, av att urinblåsan typ höll på att sprängas. När jag lade mig igen och gosade ner mig i täcket så hade liten en boxningsmatch i magen. Likaså brukar jag känna av liten runt lunchtiden när jag sitter och pluggar.

Apropå pluggningen. Herregud vilken befrielse det är att studera på distans. Önskar så innerligt att jag gjorde detta från början istället för att gå på campus. Nu studerar jag ju bara på 50%, så det gör väl sitt till också, det är liksom alldeles lagom! Inte känna den här stressen över sig HELA tiden, hinna läsa allt, hinna förbereda allt, hinna plugga in allt, hinna skriva allt, hinna bli klar med uppgiften och lämna in uppgifterna i tid. Det var ångest, varje vecka, utan några pauser emellanåt. Missade man en vecka ja då hade man också missat hur mycket som helst... Sedan beror väl allting på ämnet, vad jag förstått så är många kurser på högskolan upplagt med föreläsningar och en avslutande salstenta på slutet. Lägg istället in seminarier, obligatoriska moment, redovisningar, flera papers och pm:s och en avslutade examination med ett större paper. Ja förutom alla böcker du måste läsa och gå igenom grundligt, att inte köpa en bok och att inte läsa denna - ja det är lika med att inte klara kursen. Har förstått att inom många andra ämnen köper studenter inte ens böcker? Man klarar kursen ändå?!

I vilket fall. Så hoppas jag på att få en lugn och snäll bebis första 6 månaderna. Hade varit ett riktigt guldägg i situationen om liten sov mycket så jag hann plugga 4h/dagen i veckorna första halvåret. Och vore det inte så nej då får pappan ställa upp och ta liten om kvällarna och helgerna istället. Det löser sig när det bara är på studier på 50%. Alldeles lagom :)

Men nu åter till sparkarna. Den sista veckan har jag som sagt börjat känna av liten kring lunchtiden, likaså tidigt på morgnarna efter första toalettbesöket. Jag känner inte så mycket som andra gravida, då moderkakan ligger i framvägg.. Sambon har fortfarande inte kännt någon eller några sparkar.. Hade varit kul om han fick göra det snart känner jag.. Tror det börjat gå upp för honom att det minsann inte är så jättelång tid kvar nu! Han pratar mycket om pappaledigheten och har redan fixat sin blankett till FK och på måndag har han ordnat möte då vi ska skriva på faderskapsintyget.
Jag längtar till förlossningen, jag längtar tills jag fårse vem som bor därinne. Kille eller tjej? Jag längtar tills vi bestämt namn och har allting redo och klart inför ankomsten. Jag är redo för att bli mamma och få min egna lilla familj nu :)

Etiketter: Graviditeten, Vardagskonturer