Dejliigt

| Bloggen | Om mig | Länkar |

Om att passa på

onsdag 7 augusti 2013

Igår kom min sambo hem och berättade hur vår vän (som också ska ha barn) beskrivit vad han och min sambo ska göra nu. Ni förstår dem ska passa på. Passa på och göra allt det dem inte kommer kunna göra när dem blir pappor. "Det gäller att passa på medan man kan". Det där passa på var så uppförstorat, det kunde lika gärna ha spelats upp en komedifilm för mig. Igår hade min sambo avfärdat detta litegrann, och jag var ganska nöjd. Vilken mogen sambo jag har.

Idag när han kom hem hade inställningen plötsligt ändrats dock. Jag blev mindre nöjd. Ni förstår, min sambo bara "måste ju passa på" och fylla dagarna och kvällarna med att "passa på" som han inte kommer kunna göra senare, när han blir pappa. Ni förstår vår väns sambo hade också blivit arg, men det fick vi gravida kvinnor vara om vi ville.

Jag blev personligen aparg. Det ligger mycket mer bakom än vad jag tar upp här och nu. Men det faktum att han helt plötsligt bara tycker att det är hans rätt att kunna passa på. Min rätt då? Min rätt försvann den tolfte mars? Det var dagen jag gick in i mammarollen inte dagen då ungen föds. Men visst om han inte behöver axla papparollen förrän vid förlossningen ska jag då få kliva av mammarollen i 9 månader?

Tyck vad man vill om att han ska "passa på" hela tiden fram till bebisen är ute. Ni förstår det handlar om intresse, intresse för mig, intresse för att känna bebisen sparka för första gången, intresse för att ordna planering och förberedelser också vidare.

Är det rätt att han ska "passa på" medan jag är gravid? Det är inte himmelriket, jag är så trött på det. Ont i ryggen, foglossning, svullna fötter, ont under fötterna, klumpig, viktuppgång, hudbristningar, hormoner, trötthet, hård i magen och förstoppning, ont i magmunnen, sura uppstötningar, illamående och kräkningar, ont i ligamenten och växtvärk, inte ha några kläder att ta på sig och typ dö av värmeslag också vidare... Nej klart att han "ska passa på" att ha roligt och göra allt det där han inte kommer kunna göra sen. En gnutta balans hade väl varit bra? Klart han ska umgås med sina vänner och ha roligt, absolut inte så jag menar. Men tänk er själva, "det är ju faktiskt sista sommaren med gänget". Men det är faktiskt min sista sommar också... Min sista tid innan jag blir en mjölk-mat-fabrik dygnet runt. För att flyga ut lite fasar jag för detta, om brösten ska bli ännu större kommer min rygg på ett ungefär knäckas på mitten mellan skuldrorna! Hur har alla mammor överlevt innan?

Blev mycket ett mycket utsvävat kvinnligt vs manligt inlägg märker jag nu. Men kanske är det fler som har partners som ska "passa på?"

Etiketter: Graviditeten, Vardagskonturer