Dejliigt

| Bloggen | Om mig | Länkar |

Minnesvärda ögonblick

onsdag 31 juli 2013

När jag tänker tillbaka på tiden som varit under graviditeten så är det två ögonblick tillsammans med min sambo som dyker upp direkt. Nej när han kände första sparken är inte en av dem, det kommer framöver när det händer. Det är inte heller när vi fick plusset.

Det första ögonblicket var under den första tiden, ni vet när man är helt jävla slut jämt, jag somnade kl 19 om kvällarna och orkade i stort inte göra ett dugg. Min sambo uttryckte då sitt missnöje över att behöva ta hand om det mesta i hemmet själv och uppgivet önskade sig ett hembiträde för han "ORKAR INTE MER". Han uttryckte det nog mer som "det hade varit kul om du gjorde någonting annat än bara sova" när jag tänker efter. Tycker det är så roligt hur killar klagar och klagar medan kvinnan i alla tider skött om hemmet själv och nu i stort både jobbar heltid och tar hand om allt/det mesta i hemmet. Det var ju tur att han hann med sina fotbollsträningar, golfrundor, spelkvällar och afterworks under denna tiden måste jag ju säga! ;)

Det andra ögonblicket, ja herregud! Vi hade varit hos vänner och grillat och jag hade varit spyfri i 1 vecka. Jag åt en grillad korv med bröd, ni vet liksom en god grillad med senap, lök och ketchup. Men jag började må lite illa direkt vilket höll i sig lite under kvällen. På hemvägen, jag körde givetvis - taxichafför som man är, så lade sambon av små smygare med värsta stanken hela vägen hem. Jag var ju måttligt förtjust som ni förstår. På vägen från bilen in till huset lägger han av en jädra brakare och jag säger lite irriterat "den där hörde jag du!" Han skrattar och går vidare ner i trädgården. Jag fick plötsligt en spyattack och får ställa mig och spy in i busken på platsen, magen vände sig ut och in och när innehållet kommer upp lägger jag av värsta brakaren samtidigt när magen spänner sig. Min sambo ropar "Den där hörde jag haha!" och "Den där hörde jag också! Och den också! Och den..." Så där står jag dubbelvikt och tömmer magen om och om igen och lägger brakare efter brakare som nån trumpetorkester i mörkret. Sambon förstod tillslut efter alkoholens effekt av något mindre skärpt i ögonblicket att jag spyr och står som ett fint stöd och håller upp håret medan han inte kan sluta gapskratta åt varje trudelutt som kommer ut. Det enda jag får fram mellan gångerna är "Det här berättar du inte för någon!"